(s.57)
Our model predicts that the first states and empires should emerge in Mesopotamia, Egypt, and northern China. From there, large states gradually spread into the Mediterranean and the rest of Europe; into India, starting in the north and flowing south; from northern to southern China, and into southeast Asia beyond that. Although the model missed some of the minor details of the actual, historically observed rise and spread of states within the Old World, it was eerily accurate in capturing the overall pattern of history.

Make no mistake, the model did not ”know” anything about the actual trajectories of historical states. Its output was a true prediction from first principles – the spread of military technology from the Great Eurasian Steppe superimposed on the geography of the continents, the mountain ranges, rivers and seas, and cultivated areas versus arid deserts. When we experimentally ”turned off” warfare in the model, it ceased to generate predictions that bore any resemblance to the historical record. Geography and agriculture are important, of course, but if you want to predict where and when agricultural areas will develop into large states, it is the pattern of warfare that you need to watch.

(s.59) Turchin, Ultrasociety

Peter Turchin är en ryskättad amerikansk historiker. Turchin var ursprungligen matematisk biolog som skapade datamodeller över biologiska populationer. Denna matematiska ansats tog han med sej när han började studera historia och mänskliga samhällen. Han har en bakgrund i ekologi och evolutionär biologi, i antropologi och i matematik. Han samarbetar ofta med andra men jag kommer här mest att använda uttrycket ”Turchin”.

Turchin är bl.a känd för teorin om elitöverskott. När det finns fler medlemmar av olika eliter än vad det finns höga platser i samhället så börjar de olika eliterna att konkurrera med varandra och detta brukar regelmässigt vara dåligt för samhället. Samhället klarar sej inte utan eliter eller utan stat med det bästa verkar vara att ha en så liten stat som möjligt och så få eliter som möjligt. De flesta medlemmar i ett samhälle bör helst tillhöra ”folket”. Han skriver att den viktigaste indelningen av samhället han har hittat är i stat, eliter och folk.

Hans första mera populärvetenskapliga verk var ”Historical dynamics: Why states rise and fall” (2003). Redan där beskriver han de flesta modeller som han har blivit känd för. Därefter kom ”Secular cycles” (2009) och ”Ultrasociety” (2016). I Ultrasociety tar han ett något annorlunda perspektiv på historien än i sina andra böcker och börjar för en miljon år sedan. Han försöker också att utforska den intressanta men okända perioden mellan 10.000 och 5.000 år sen. Han skrev på sin blogg att nya läsare gärna får börja med den här boken. Samma år kom ”Ages of discord” som handlade om USAs historia. ”Endtimes” (2023) handlar också huvudsakligen om USA, men också mer allmänt om länder (inte bara imperier) och kollapser.

Turchin blev uppmärksammad när han 2012 förutspådde social oro i USA kring 2020. De flesta anser att han kan anses ha haft rätt.

”When a state, such as the United States, has stagnating or declining real wages, a growing gap between rich and poor, overproduction of young graduates with advanced degrees, declining public trust, and exploding public debt, these seemingly disparate social indicators are actually related to each other dynamically. Historically, such developments have served as leading indicators of looming political instability. ”
-Turchin, på sin blogg

Så vetenskaplig som Turchin verkar vara så kan man ändå undra om han inte är lite biased. Han pratar ofta om hur viktigt det är med jämlikhet och hur bra det är med kollektivism, men säger sällan om nånsin något om fördelarna med frihet och individualism. Kanske visar helt enkelt de historiska bevisen att frihet och individualism bara är tecken på samhällelig normupplösning. Jag är skeptisk. Västerlandet idag är både den mest materiellt framgångsrika civilisationen någonsin och den mest individualistiska. Turchin må vara den mest vetenskaplige historikern hittills men han får nog inte sista ordet.

Turchin lyfter fram begreppet Asabiyya. De stater som genom historien har haft bättre sammanhållning har besegrat de stater som har haft sämre sammanhållning. Han menar även att detta kan tyda på gruppevolution, men föredrar annars mindre biologiska förklaringar och talar om ”kulturell evolution.”  Asabiyya är en egenskap hos kollektiv, inte en egenskap hos individer. Människans krigiska historia har motverkat utvecklingen av individualism. Krig mellan stater har stärkt den sociala sammanhållningen inom staterna medan inbördeskrig tvärtom har försvagat den sociala sammanhållningen.

Turchin menar även att slaveri, närmast universellt förekommande sen stenåldern och framåt, är förödande för Asabiyya. Roms slaveri ska t.ex fortfarande eka i södra Italiens dåliga sociala sammanhållning. Att civilisationer till sist går under verkar vara identiskt med att den sociala sammanhållningen tar slut. Detta beror på inre konflikter, inre konkurrens, inre förtryck och inre utslagning. Han verkar tycka att det är lite väl mycket konkurrens i dagens samhälle.

Han kritiserar dock Ibn Khalduns teori att det mysiga stadslivet skulle ha en dekadent inverkan på Asabiyya. Det finns inga empiriska tecken på att en högre levnadsstandard skulle vara dåligt för sammanhållning och moral.

Turchin skriver att även om inkomstklyftorna sedan 70-talet har vuxit enormt inom västerlandet och även om Asabiyya verkar ha sjunkit en del så är västerlandet fortfarande i bättre skick än resten av världen. Han spår inte västerklandets snara undergång, med den lilla brasklappen att det kan gå förvånansvärt fort utför när man väl har nått toppen.