Redan 1993 så publicerade Samuel P Huntington artikeln ”Civilisationernas kamp” som ett svar på Fukuyamas bok från året innan. Artikeln byggdes ut till en bok som kom 1996.

 

Huntington menade att historien inte var slut i och med att liberal demokrati hade avgått som den segrande ideologin utan vad som skulle hända nu var att historien skulle återgå till ett normaltillstånd där det var en kamp mellan olika civilisationer som gällde. Speciellt så skulle muslimsk extremism bli det största hotet mot västs världsdominans.

 

Väst skulle förlora sin ställning om man inte mötte denna nya utmaning. De oundvikliga spänningarna mellan civilisationerna kräver att Väst stärker sin kultur genom att överge idealet om universell demokrati och de ständiga militära interventionerna.

 

Tidigare hade det bara funnits ett öst och ett västblock, men nu måste man urskilja en mångfald av civilisationer. Huntington listar Väst, Latinamerika, Islam, Kina, Hindu, Den Ortodoxa civilisationen, Japan, Afrika, och Buddhism. Etiopien och Haiti står utanför alla civilisationer medan Israel är en egen civilisation. Engelsktalande Karibien är också ett fall för sej. Vissa länder sträcker sej över gränsen mellan två olika civilisationer som Ukraina, Sudan och Filippinerna m.fl.

 

Även om det är hans mest kända bok så hade han en lång karriär som politisk forskare. Under 1980-talet så var Huntington rådgivare till Apartheidregimen i Sydafrika.

 

Hans inflytande över USAs politik har liknats vid Arnold Toynbees kontroversiella religiösa teorier om asiatiska ledare under det tidiga 1900-talet.

 

”Perhaps it is China’s destiny now to give political unity and peace not just to half but to all the world.”

-Toynbee