Civilisationer har gått under av miljöförstöring förut. Mayafolket överutnyttjade sin omgivning tills den blev en öken. Folket på Påskön överutnyttjade den lilla ön tills en ekologisk kollaps inträffade. Anasazi-folket i dagens New Mexico utarmade jordarna som de odlade i. När vikingarna försökte att bosätta sej på Grönland så överutnyttjade de den sköra natur som då fanns där och fick snart flytta på sej igen.
”Recent overwhelming evidence from archaeology and other disciplines is now demonstrating that some of those romantically mysterious collapses actually were self-inflicted ecological disasters, similar to the ecological suicide that we risk committing today.”
— Prof. Jared M. Diamond (2000)
De stora slätterna i Nordamerika hade en gång enorma buffelhjordar som drog runt och betade gräs och bajsade friskt. Detta ledde till en mycket tjockt lager av bördig jord. Den största hjorden som man har sett sägs ha varit på en miljon djur. När européerna kom så började de att skjuta av buffel och stället anlägga åkermark i den bördiga myllan. 1884 räknade man ett totalt antal av 325 bison i hela Nordamerika.
Från 1934 och framåt inträffade flera vågor av ett fenomen som har kallats ”Dust bowl”. Långvarigt, extra djupt plöjande hade utarmat jorden på både vatten och näringsämnen och mycket av gräset som band fast jorden hade försvunnit. Det krävdes inte mycket torka för att en massiv jorderosion skulle starta och tvinga bönderna att urfattiga flytta från sina hem. Jorden förvandlades till damm som blåste iväg i såna mängder att himlen förmörkades. Mörka postapokalyptiska dammstormar drog fram över de öde slätterna. Detta var dock bara en lokal katastrof som inte gjorde hela Nordamerika obeboeligt, även om det fördjupade och förlängde 30-tals-depressionen för hela USA. Haber-Bosch metoden kom till både USAs och resten av världens undsättning och räddade oss från en malthusisk kris.
2000-talet är dock första gången som en civilisations undergång skulle kunna innebära ett hot mot hela planeten. Livet på Jorden har tidigare genomgått 5-6 massutdöenden, såvida man inte räknar ”mindre” händelser som megafaunans försvinnande efter senaste istiden. Dessa massutdöenden har hittills varit mycket mer omfattande än något som människan skulle ha kunna åstadkomma, fram tills nu. Klimatförändring, miljögifter, krympande habitat m.m. gör människan till huvudansvarig för den nu pågående massdöden av arter, anser åtminstone majoriteten av forskarvärlden
På sätt och vis så är det framsteg att vi nu är farligare än vad vi någonsin har varit förut. Tidigare så har kulturer och civilisationer varit en mer lokal angelägenhet. Transportmöjligheterna har varit dåliga och folk har inte känt till att andra civilisationer har funnits. Romarriket och dåvarande Kina kände faktiskt till varandra men hade först inget större utbyte pga de stora och svåra avstånden. Sidenvägen öppnade 119 f.kr. De sydamerikanska rikena var isolerade från resten av världen av de stora världshaven. När olika kulturer och normsystem har kommit i kontakt med varandra så har dom ibland känts främmande och konstiga och ett motstånd har funnits. Handel av exotiska varor och en möjlighet till vinst har dock ofta övervunnit xenofobin.
Redan under stenåldern så handlade människor med varandra, när de på sin höjd bodde i byar. Senare så växte byarna till städer och städerna växte till riken med flera städer. Från början var olika folkslag självbestämmande men de började att erövra varandra och ibland också att samarbeta frivilligt. Kanske är samhällenas historiska tillväxt parallell med ”moral circle expansion”. Utvecklingen har dock inte varit enkel och linjär. Två steg framåt har ofta följts av ett steg tillbaka och ibland ännu fler. Städer och riken har också gått under.
Jeriko blev en stad ca 7000 f.kr även om det hade funnits bosättningar där långt tidigare. Man vet inte om det bodde 200 eller 2000 människor där, men den berömda muren kom på plats tidigt. Jeriko grundades under yngre stenåldern men räknas huvudsakligen till kopparålderns samhällen, 5000 – 3300 f.kr. Man känner till över 20 städer under denna period. Under bronsåldern, 3300-1200 f.kr. börjar större och mera komplicerade samhällen uppstå. Man känner till drygt hundra under denna tid.
I sin bok ”Kollaps” (2005) så listar Jared Diamond fem faktorer som historiskt har bidragit till att samhällen har kollapsat, och i fyra av dem så är överbefolkning en del. När befolkningen ökar (för att saker går bra) så ökar också konkurrensen om begränsade resurser. Klimatförändringar, fientliga grannar, att viktiga handelspartners försvinner, miljöproblem och samhällets respons på dessa problem kan alla leda till en allvarlig kris för ett samhälle. Att nya arter i en miljö förändrar ett ekosystem behöver inte bero på överbefolkning men kan också få allvarliga konsekvenser.
Ordet ”Kollapsologi” myntades 2015 och beskrivet studiet av riskerna för den industriella civilisationens kollaps. Kollapsologernas huvudbekymmer är överutnyttjandet av jordens resurser samt att det samtida komplexa samhället verkar ganska känsligt även för små störningar.
”The end of the world is just the beginning” av Peter Zeihan från 2022 har fått en del uppmärksamhet, så den kanske är bra?. I den menar han att 2019 var världsekonomins sista riktigt bra år. Härifrån är det mycket som bara kommer att bli sämre. Detta beror dels på att världbefolkningen har börjat att minska och dels på att USA inte längre har lika stor lust att upprätthålla den globala handeln med sin globala flotta.
I den postglobala världen så kommer USA och de amerikanska kontinenterna att klara sej rätt hyfsat medan den kommer att gå sämre för resten av världen och allra sämst kommer det att gå för Kina som han förutspår kommer att kollapsa inom en snar framtid. Resursbrist verkar han inte uppmärksamma förutom grön energis oförmåga att leva upp till energibehoven. Jag tycker inte att han känns som den bästa teoretikern där ute. Vi behöver lära oss skilja mellan bra och dåliga teorier, bekanta oss med materialet.