”War was always there. Before man was, war waited för him. The ultimate trade awaiting its ultimate practitioner.”

-Cormac McCarthy, Blood meridian

 

En av de största anomalierna för mej är existensen av krig. En del tycker att krig känns helt naturligt, en utveckling av naturens lag ungefär, men jag tillhör inte dem. Francois Odysse Barot hävdade 1864 att under 3357 års historia så hade han bara hittat 227 år av fred mot 3130 år av krig. Krig är alltså normaltillståndet och en bra samhällsteori bör förklara detta.

 

Turchin tillhör inte dem som menar att övergången till jordbruket innebär övergången till civilisationer. Detta är ju en mycket vanlig teori. Turchin menar att det är mer invecklat än så. Det krävs inte en utan två förändringar för att förklara övergången till civilisation.

 

Han pekar på att det finns enstaka spår av odling långt tillbaka i tiden före jordbrukets uppkomst och tolkar det som att grundprinciperna var kända länge men att folk helt enkelt inte ville överge sin gamla livsstil och bli jordbrukare istället. Det är ju känt sedan tidigare att människors hälsa blev sämre när de blev jordbrukare och deras livslängd verkar också ha kortats.

 

Det behövs inte heller någon stor statsbildning för för jordbrukare. Den optimala samhällsformen tycks vara byn. Så varför växer sej samhällena större än så?

 

Turchin kritiserar teorin att produktivkrafternas utveckling skulle kunna förklara hela världshistorien, en teori som liberaler kom på och som socialister sedan övertog. Ännu viktigare tycks utvecklingen av vapen och stridstekniker vara. Det är en utveckling som sträcker sej ända tillbaks i förmänsklig tid.

 

Våra apliknande förfäder för kanske en miljon år sedan hade antagligen alfahanar som bestämde, liksom apor idag. Ren råstyrka bestämde samhällsstrukturen. Människor idag är dock fenomenalt bra på att kasta saker och har antagligen varit det länge.

 

Gorillor och chimpanser kan lätt besegra människor i ett handgemäng men kan inte kasta speciellt långt. Kastvapen, stenar först och spjut senare, gjorde att ren råstyrka inte var lika avgörande och ledde till nya samhällsstrukturer.

 

90% av vår historia var vi varit mer egalitära än de stora aporna. Detta började att förändras för drygt 10.000 år sedan. När människor blev jordbrukare så började en långsam utveckling mot statsbildning, krig och mera statsbildning. Staterna växte sej långsamt större liksom krigen. Större arméer besegrar mindre arméer. Kapprustningen hade börjat.

 

”War makes states and states make war.”
-Charles Tilly

 

Människorna levde inte precis i något paradis innan jordbrukssamhället. Förutom kampen med naturen så var folk också rätt våldsamma mot varandra på ett mer småskaligt oorganiserat vis. Mord snarare än krig. En stor andel av de stenåldersmänniskor som vi hittar har dött en våldsam död. Beräkningar verkar visa att mordfrekvensen i mänskliga samhällen har minskat stadigt sedan stenåldern. Detta är en 10.000 årig utveckling. Utvecklingskurvan för krigsoffer är lite mera invecklad.

 

Försvinnandet av megafaunan, befolkningstillväxt eller något annat kan ha tvingat människor att bli bönder och då startade en långsam utveckling mot större stater och mer krig. För femtusen år sedan i den skrivna historiens gryning så var härskarna gudakonungar som ofta skröt på sina minnesstenar om sina många stora segrar och hur de hade förslavat eller avrättat alla sina krigsfångar. Tortyr och avrättningar verkar ha varit vanligt. Människooffer också. De största staterna hade några hundra tusen innevånare.

 

”Friendly collaboration is the beginning of civilisation, and during all the advance of civilisation it remains one of its factors. But there is another factor, which is the exact opposite as regards the accompanying feelings. This is strife, contention, competition. In the beginning, collaboration was almost only between individuals in a society, and the societies were in almost constant warfare.”
-Correa Moylan Walsh, The climax of civilisation (1917), s.7

 

Då inträffade en av de viktigare millitärtekniska uppfinningarna i historien, nämligen tämjandes av hästen. Först som häst och vagn och tusen år senare som häst med ryttare. De största staterna blev nu imperier på över en miljon innevånare.

 

Detta innebar paradoxalt nog ett trendbrott mot samhällen med mindre tortyr och avrättningar. Gudakonungarna kunde inte längre hålla ett öga på hela sina imperium utan överlät den uppgiften på gudarna. Religionerna blev universalistiska och hade jämlikhet som ett ideal. Den yttre maktapparaten internaliserades delvis.

 

Turchin föredrar att tala om ”imperier” hellre än ”civilisationer” eftersom de förra är lättare att påvisa empiriskt och det blir mindre tjafs om gränsdragningar och sånt.

 

Imperium uppstår längs stora multietniska frontlinjer. Imperier uppstår också parallellt med ”världsreligioner” som accepterar följare av alla etniciteter.

 

Mängden krigsoffer per capita har minskat de senaste fem tusen åren, även om mängden krig har ökat i absoluta tal. Du har säkert hört att 1900-talet var det fredligaste seklet någonsin om man dividerar med antalet människor, för vi har blivit oerhört många fler.

 

En mängd småstater har många gränser mellan sej och har historiskt krigat ganska ofta. Ett fåtal större imperier har färre gränser mellan sej och även färre kilometer gränser. Även om imperierna krigar så innebär det paradoxalt nog mindre krig. Tillväxten av större politiska sammanslutningar bidrar alltså också till en fredligare värld.

 

Medan Spengler såg imperium som en gammal civilisations sista stadium innan undergången, så är Turchin mera positiv. Ju större politiska enheter desto bättre enligt honom.

 

En undersökning tyder också på att krigstider tar livet av fler än vad fred gör i en demokrati men i en diktatur så kan faktiskt ännu fler dö än under krig. Så en riktigt svår diktatur är alltså ännu värre än krig.

 

Turchin ger Robert L Carneiro huvudsakligen rätt i att krig har varit en central organiserande princip i den historiska utvecklingen. Walter Scheidel skriver att Robert Carneiros ”circumscription theory” om hur de första staterna bildades verkar bekräftas. I naturligt avgränsade områden så har befolkningsökning lett till krigsföring vilket har lett till utvecklingen av staten. Christopher Chase-Dunn menar att den teorin kan appliceras globalt på världsekonomin idag. Ian Morris är en teoretiker som menar att krig har gjort världen mindre våldsam.

 

Civilisationernas historia kan delvis tolkas som historien om en ny människosort – kollektivisten. Kriget skapade först staten, sedan den organiserade religionen och sist kollektivisten som inte ser sej ha något eget värde utom i relation till kollektivet och om kollektivet vill att han uppoffrar sej, om kollektivet vill att han dör, då vill han det också.

 

Kanske är allt detta nödvändigt men det är inte i sej önskvärt. Om krig och annat våld har minskat per capita i fem årtusenden så borde kollektivisterna få allt färre fördelar gentemot individualisterna. Människor i allmänhet vill ju ha mindre krig och våld i världen och om en konsekvens vore att kolletivismen minskade i världen så skulle inte jag se det som något problem. Turchin är dock tydlig med att han inte tror på någon anarkistisk utopi i framtiden, vilket inte minst vissa antropologer verkar göra.

 

Utvecklingen mot en fredligare värld har pågått i kanske 5000 år och ser ut att kunna pågå rätt länge till.

 

“This is a war universe. War all the time. That is its nature. There may be other universes based on all sorts of other principles, but ours seems to be based on war and games.“

-William S. Burroughs