Francis Fukuyama är en amerikansk statsvetare och nationalekonom som 1992 gav ut ”Historiens slut och den sista människan”. Han hävdar där att den västerländska liberala demokratin har vunnit kampen med alla alternativa samhällssystem, speciellt Sovjetunionen ock kommunismen, och att världshistorien därför är slut.

 

Demokratin sprids vidare över världen, har besegrat även fascismen och andra auktoritära system och postmodernismen verkar inte utgöra något seriöst alternativ.

 

Fukuyamas bok blev mycket diskuterad och kritiserad, bl.a av Fukuyamas egen doktorandhandledare Samuel P. Huntington. Fukuyama har senare också utvecklat och fördjupat sitt påstående.

 

Fukuyama har skrivit ett flertal andra böcker, däribland ”Tillit: De sociala dygderna och skapandet av välstånd” och ”Vår posthumana framtid: Konsekvenser av den biotekniska revolutionen”. Han menar att ett idealt samhälle behöver en modern och effektiv stat som lyder under en konstitution. USAs stat har börjat uppvisa vissa tecken på förfall. Byråkratin fungerar sämre, lobbygrupper styr lagstiftningen och regeringen lamslås av juridiska processer.

 

Han menar också att demokratin hotas av den biotekniska utvecklingen, som alltmer tillåter människan att ändra sin egen natur. Detta skulle kunna leda till ett radikalt ojämlikt samhälle och han är stark motståndare till transhumanismen som tvärtom har stora förhoppningar på en posthuman framtid.

 

Fukuyama har distanserat sej från den neokonservativa agendan och Bushadministrationen. Han nämner speciellt överdriven militarism, speciellt i mellanöstern.