”(…) civilizations pass through a process of rise and fall. This is, of course, one of the oldest cliches in any ”philosophy of history,” and no claims to originality on that score could be made for this present book.”
-Quigley

 

Carroll Quigleys ”The Evolution of Civilizations” kom 1961. Han var en amerikansk historieprofessor som bl.a har uppmärksammats av konspirationsteoretiker.

 

Han skiljer mellan parasitiska samhällen (jägare och samlare) och produktiva samhällen (jordbrukssamhällen) . Tillväxt är omöjligt i de förra men inte i de senare. Produktiva samhällen uppstod först för ca tiotusen år sen men det har hela tiden funnits fler parasitiska än produktiva samhällen. 

 

De produktiva samhällena kan delas upp i enkla och komplicerade. Komplicerade produktiva samhällen kallar han för civilisationer. De flesta civilisationer har både städer och skrivspråk vilket enklare produktiva samhällen som regel inte har. Quigley räknar med att det har funnits hundratusentals parasitiska samhällen, minst tusen produktiva samhällen men inte mer än två dussin civilisationer.

 

Av dessa har sju varit vid liv under senare tid medan 17 redan har varit döda ett tag. Alla 24 civilisationer kan delas in i tre grupper; majs, ris och säd. Han räknar med två civilisationer i syd och mellanamerika som kulminerade i Inka och Aztekrikena. I Östasien räknar ha med minst tre civilisationer; den ursprungliga siniska civilisationen samt Kina och Japan som följde efter den. Sädesgruppen är både äldst och har flest civilisationer, minst 17. 

 

Jordbruket uppstod först i mellanöstern för ca 9000 år sen och spreds över hela Eurasien på ca 5000 år. De äldsta städerna uppstod i Mesopotamien på 6000-talet f.kr samtidigt med den äldsta civilisationen – Sumer. När Alexander den store besegrade Perserriket och Egypten på 330-talet f,kr så hade bägge dessa civilisationer mångtusenåriga rötter tillbaks till civilisationens gryning.

 

Även Indien med dess historiska föregångare kan räknas till sädesgruppen av civilisationer. Den klassicistiska civilisationen uppstod ur vraket efter den kretensiska civilisationen ca 1000 f.kr och ledde till den romerska civilisationen. Ur den klassiska civilisationen kom inte mindre än tre olika civilisationer; den västerländska, den ortodoxa och den muslimska. Dessa är de flesta av de viktigaste av civilisationerna.

 

På s. 101 urskiljer han 6 olika mänskliga behov som motsvarar 6 funktioner hos samhället. Dessa 6  funktioner är militär, politisk, ekonomisk, social, religiös och intellektuell. Det skapas en organisation för varje funktion, som med tiden utvecklas till en institution vilket bl.a innebär att funktionen inte utförs lika bra längre. Man kan lika en institution vid en organisation med ett egenintresse. 

 

Han ger flera exempel ur militärhistorien hur institutionaliserat tänkande inte kan anpassa sej till nya situationer. För att undvika institutionalisering rekommenderar han ständiga reformer. Samma problem som militären har gäller även de övriga funktionerna hos samhället. Han ger lite olika exempel, bl.a inom konsten. Han konstaterar att fackföreningarna inte längre gör samma nytta för arbetarna som tidigare. Quigley verkar för det mesta ställa sej på reformisternas sida.

 

Vissa människor kommer nu att vilja reformera den ena eller andra institutionen så att den återigen effektivare uppfyller sitt ursprungliga syfte medan andra människor försvarar status quo. Denna konflikt kallar Quigley ”the tension of development”. Detta kan leda till tre saker; antingen så får reformisterna det mesta av de som de begär eller så förändras rollen för de som tidigare styrde systemet så att de har kvar en formell status men gör mindre praktisk nytta (som kungar och adel) eller, för det tredje, reaktion, vilket innebär att reformisterna kväses. Det vanligaste är att de två första alternativen avlöser varandra vilket leder till en oscillation mellan social spänning och avspänning.

 

Ett samhälle kan vara olika utvecklat inom de 6 olika funktionerna. Vårt samhälle är välutvecklat intellektuellt, ekonomiskt och militärt men den politiska, den sociala och den religiösa funktionen släpar efter jämfört med de första tre. Inom den intellektuella funktionen så ser Quigley ”a very advanced science, a very backward art, a fairly mediocre humanities, and other factors” (s.121)

 

All ekonomisk utveckling beror på tre faktorer,
1. Påhittighet och uppfinningsrikedom beror i första hand på samhällsorganisationen så att vissa samhällen är mer uppfinningsrika än andra och detta är bra för dem.
2. Att åtminstone någon i samhället har mer än de behöver för sin omedelbara överlevnad,
3. Det ekonomiska överskottet måste användas för att motivera människor att använda de nya innovationerna.

 

Ekonomiskt överskott måste hanteras av någon organisation, som med tiden utvecklas mot en institution och fungerar allt sämre. I praktiken innebär detta ofta att de som är på toppen i samhället inte har någon lust att förändra samhället trots att det finns fördelar med det. Ett samhälle som är vant vid tillväxt utsätts för stress och spänningar när tillväxten avtar.

 

En bättre definition av en civilisation än den tidigare är – ett produktivt samhälle med en speciell organisation för tillväxt.

 

Quigley indelar en civilisations era i sju epoker;

1. Blandning. Varje samhälle uppstår av att minst två tidigare samhällen blandas. Kulturmöten är dock vanliga och att ett nytt samhälle uppstår är ovanligt. Nya civilisationer uppstår ofta vid gränserna av gamla civilisationer.

2. Gestaltning. Ekonomisk tillväxt och utveckling börjar så sakteliga

3. Expansion. Produktionen ökar, levnadsstandarden ökar, befolkningen ökar, området ökar och kunskapen ökar.

4. Konflikternas tidevarv. När tillväxten börjar avta börjar så spänningarna öka. Klasspänningar i civilisationens centrum och imperialistiska krig i civilisationens periferi. Perifera stater är ofta segerrika över mer centrala stater. Vidskepelse och religion ökar. Bidrag till massorna löser inte det grundläggande problemet att tillväxten avtar. Istället för att återinvesteras så samlas överskottet på hög.

5.Universellt imperium. Splittringen avlutas genom ett maktövertagande. En stark och tydlig makt ger fred och välgång i en civilisation. Detta ger sken av att vara en gyllene era men tillväxten är svag och överskottet litet. Man hyllar den rådande ordningen istället för att sikta framåt.

6.Nedgång. En god politik kan inte ersätta en god ekonomi i längden och till sist startar den ekonomiska nedgången och det är som en återgång till konflikternas tidevarv bortsett från att nedgångsfasen kan hålla på ganska länge och slutar med civilisationens undergång.

7. Invasion. När en civilisation inte längre klarar av att försvara sej själv så blir den invaderad. Ibland av barbarer men oftare av yngre hungriga civilisationer. Detta övergår inte sällan i en ny tid av kulturblandning.

 

Detta är en ganska schematisk skiss och i verkligheten så är det ibland möjligt för en civilisation att t.ex gå tillbaka från steg fyra till steg tre, eller andra variationer.

 

”On the whole, the division into seven stages is largely my own except that I have used Toynbee’s ideas, if not his nomenclature, with reference to the last four or five stages.”
-Quigley

 

”Toynbee’s process of ”Challenge and Response” explains nothing, is based on a mistaken Darwinian biological analogy, and provides no technique for analyzing a society or for communication with others about it.”
-Quigley

 

”The whole process of mixture, gestation, and incipient expansion is of vital concern to us today when the buffer fringe between the Western and the Soviet blocs, from Morocco to Indonesia, offers a real challenge in this very regard. Here Toynbee has almost nothing to offer, either to the peoples of those areas who are struggling to establish viable societies or to us who are trying to understand what is happening there.”
-Quigley