De äldsta rikena som vi har en hyfsad uppfattning om är dessa; Sumer uppstod ca 4500 f.kr. Den äldsta civilisationen i Sydamerika tror man uppstod ca 3500 f.kr. Induscivilisationen ca 3300 f.kr. Egyptens dynastiska period började ca 3150 f.kr. Den första civilisationen i Kina tror man uppstod ca 1250 f.kr.
Det finns en lång lista över redan försvunna imperier. Akkadiska, Assyriska, Babylonska, Egyptiska, Mittanni, Hettiterna, Elam, Kush, Juda rike och Israel är bara tio riken grundade innan 1000 f.kr, i mellanöstern. Vår egen europeiska historia har länge spårats tillbaka till mellanöstern. Detta har delvis berott på att man inte har känt till så mycket annat. Pålitliga fakta om historien har alltid varit svåra att få tag i. Historieskrivningen bröt sej ursprungligen loss ur mytologin som ett försök av härskare att legitimera sin egen makt. I moderna tider har historikerna ofta utgått från den egna nationens historia. Nationerna har dock alltid verkat i en omvärld som man måste förstå för att förstå nationernas historia. Det yttersta sammanhanget är ju hela världen. Mellan världshistorien och den egna nationens historia så finns dock en ytterligare nivå som skulle kunna kallas ”civilisationernas historia” eller något liknande. Just den historiska disciplinen finns inte, men här har vi några andra av intresse;
”Big history” startar vid Big Bang och beskriver den naturvetenskapliga historien som en bakgrund till den mänskliga historien i sin helhet. Detta gör att den skiljer sej från t.ex ”Universal history” som är mänsklighetens historia som helhet, medans ”World history (field)” studerar historien ur ett globalt perspektiv. Kan även kallas ”Global history”. ”Macro history” letar efter storskaliga strukturer historien och ”Transnational history” vill undvika att bara skriva nationers historia och studerar istället fenomen som sträcker sej över nationsgränserna. ”Comparative history” till sist jämför olika samhällen som existerade samtidigt eller hade likartade förutsättningar. Det kan ha tillkommit fler termer men dessa var de som jag hittade vid en första genomsökning.
Här har vi några jämförelser:
De största imperierna i historien;
1. Britiska imperiet 35 miljoner kvadratkilometer
2. Mongoliska imperiet 24 mkv
3. Ryska imperiet 23 mkv
4. Qing dynastin 15 mkv
5. Spanska imperiet 14 mkv
(Följt av flera kinesiska imperier)
samt, av visst intresse:
26. Romerska imperiet 5 mkv, men jag tror att detta bara är land, inte hav.
Mest långlivade imperierna:
1. Pandyan dynasty 2259 years
2. Chera dynasty 2129
3. Roman republic/Empire 1962
4. Chola Empire 1678
5. Kingdom of Kush 1620
6. Assyria 1416
7. Babylonian empire 1166
8. Byzantine empire 1123
9. Venetian republic 1100
10. Kachari kingdom 997
Kalmarunionen varade i 126 år (1397-1523). ”Svenska imperiet” i 110 år (1611-1721).
Sovjetunionen existerade i 69 år. Nazityskland i 12. Ganska långt ifrån ”det tusenåriga riket.”
Abbesinien hade funnits i 837 år när det upplöstes 1974. Portugisiska imperiet i 584 år när det upplöstes 1999.
Historiker har i alla tiden varit mer intresserade av att få empirisk information snarare än att teoretisera kring ett sparsamt och opålitligt material. Men tankar kring tid och historia har funnits så länge som det har funnits människor
Är en historisk vetenskap möjlig? Till att börja med så måste det finnas något att känna till. Historien får inte bara vara ett enda långt kaos. Det måste finnas strukturer i historien; former, likheter, upprepning, skillnad.
”At present let it only be remarked that if the theory of a single progressive movement of humanity were true, there could be no science of history and no foresight into the future, since science must have a multiplicity of repeated instances from which to draw its generalisations, but according to this theory every step ahead is into something new and without precedent in the past or elsewhere.”
-Correa Moylan Walsh, The climax of civilisation (1917), s.13