”Genom att förstå många saker, så har jag uppnått ingenting.”

 

Det var hans sista ord, den svenske ambassadören, som dog i Tyskland efter ett skeppsbrott på Östersjön. Helt rätt hade han inte. Han hade förstått många olika saker men även uppnått en hel del.

 

Visserligen dog han i efterlyst i hemlandet, holländare som han var, men idag är han en av Nederländernas mest kända historiska personer. Kanske är det för hans skull som internationella domstolen ligger i Haag. Hugo Grotius brukar kallas “Folkrättens Fader”.

 

Grotius definierade det Internationella Samfundet som de stater som erkänner att stater och ledare har lagar som gäller för dem alla. Alla människor likväl som nationer är undersåtar under denna internationella lag. Skrivna överrenskommelser håller samman samfundet.

 

Det är inte otroligt att andra personer hade kommit fram till liknande slutsatser om inte Grotius hade funnits, men som det nu är så är det Hugo Grotius tankar och böcker som ligger till grund för mycket av folkrätt, internationell rätt och krigslagar.

 

Även tanken att haven är “fria” kommer från honom. Han började som ett begåvat underbarn som gjorde sej en karriär som jurist. Han nådde snart höga officiella positioner och stängde sin privata praktik. 1613 fick han en dispyt mellan Storbritannien och Holland på halsen. Brittiska fartyg hade tillfångatagit två holländska fartyg som de hävdade gjorde intång i brittiska farvatten.

 

Grotius hävdade att haven borde vara öppna för alla och skrev även en bok om ämnet, Mare Liberum. Storbritannien höll inte med vid tillfället, men med tiden så skulle Grotius tanke bli internationell lag. Långt senare hade piratrörelsen liknande tankar om internet och har även vid sällsynta tillfällen hänvisat till honom.

 

Grotius ansågs av sin samtid, 1600-talet, vara den kanske viktigaste politiske tänkaren i sin samtid. Han hade kunnas räknas som liberalismens grundare idag om inte Locke, tidigt 1700-tal, istället brukade räknas som det. Inte minst Kant nedvärderade Grotius.

 

Han är inte bortglömd idag men räknas inte heller som någon av de större figurerna i den politiska historien. Ett sekel innan Locke hade han en lära om mänskliga rättigheter och medans Lockes rättigheter är givna av gud så är Grotius helt naturrättsliga.

 

Medan Lockes liberalism i någon mening kunde användas för att legitimera det brittiska imperiet (spridande av mänskliga rättigheter) så var Grotius holländare och holländarna hade haft ett imperium innan britterna.

 

Grotius hade lyckats etablera att världshaven var öppna och inte tillhörde någon nation. Privat äganderätt verkar inte riktigt ha samma centrala ställning hos Grotius som hos Locke.

 

Han publicerade sitt huvudverk De iure belli ac pacis (Om lagen för krig och fred) 1625. Att sätta upp lagar för krigsföring kan för en del kanske verka paradoxalt, men genom att definiera en legitim krigsföring så bygger man för en hållbar fred. Kriget blir civiliserat.

 

Enligt Grotius så är vissa krig moraliskt nödvändiga att utkämpa. Det finns vissa moraliska skäl till krig och vissa moraliska sätt att utöva krig. Enligt en skröna så hade kung Gustav Adolf ett exemplar av Grotius krigsbok under sin huvudkudde, brevid Bibeln.

 

Grotius tog sitt stöd i en naturrätt, en tanke att saker var bra eller dåliga i sej själv, och bröt därmed med ex. kalvinisterna som hävdade att all moral kom direkt från Gud. Under hans livstid hade den toleranta holländska nationen blivit en kalvinistisk teokrati. Fastän både juridiskt och teologiskt intresserad så kämpade han för att separera de två sfärerna.

 

Moraliska, politiska och juridiska normer är alla baserade på lagar härledda från eller givna av naturen. En studie av naturen själv, och mer specifikt, av den mänskliga naturen, kan räcka för att lära oss det viktigaste om politik, etik och lag. Den mänskliga naturen är konstituerad av två essentiella egenskaper: intresset för själv-bevarande och behovet av samhälle.

 

Källan till naturlig lag är handlingars förenlighet med vår natur som rationella och sociala varelser. Den naturliga lagen uppmanar oss att göra handlingar som passar vår rationalitet, socialitet och vårt behov av självbevarande.

 

Själv-bevarandedriften och den sociala impulsen är både emotionella och kognitiva, dom är både rationella och irrationella, och har möjligheten av både oreflekterade instinkter och väluttänkta planer.

 

Naturrätten gäller alla rationella och sociala varelser som sådana. Det spelar ingen roll vad de tänker eller tror. Om dom är rationella och sociala så gäller naturrätten för dem. I hans samtid fanns det en del som menade att man bara behövde bete sig moraliskt mot kristna. Detta tog han avstånd ifrån.

 

Däremot accepterade han att slaveri kunde vara legitimt. Han hjälpte även till att omdefiniera rättigheter till att bli en slags tillgångar som en individ har. Man har exempelvis rätt att sälja sin frihet, som skedde under antiken. Så såg man inte på saken under medeltiden.

 

Eftersom både krig och slaveri verkade vara naturliga företeelser som vi nog aldrig skulle bli av med så verkar det förnuftigaste vara att tillåta dessa fenomen på vissa villkor – att försöka att tämja dom.

 

Under sitt liv gav han ut ett sextiotal längre verk, och oräknerliga kortare, inom skiftande områden. Han slösade även bort sin begåvning på att försöka få de olika religiösa fraktionerna att komma överens. Detta ledde till en del intressant teologi, men inga praktiska resultat.

 

Liksom Leibniz skulle komma att göra så trodde Grotius att det fanns korn av sanning hos alla stora tänkare genom historien. Hans uppdrag som deras arvinge är att förena dem alla i en gemensam teori.

 

Grotius var först mycket uppskattad av både kungar och filosofer men Kant ogillade honom och allteftersom Kants inflytande växte så minskade Grotius. Kant menade att Grotius läror ofta användes för att legitimera krig men aldrig för att förhindra krig. Kant trodde att en framtid utan krig var möjlig. Det trodde inte Grotius. Men han trodde att man kunde minska krigens negativa effekter.

 

Han var agonist som inte trodde att konflikter någonsin skulle försvinna och brukar räknas som en mellanfigur mellan den idealistiska linjen hos Locke och Kant och den cyniska linjen från Hobbes och Machiavelli. 

 

Leibniz, Thomas Reid, Locke och Hume hade höga tankar om Grotius medan Rousseau, Voltaire och Pufendorf inte hade så höga tankar om honom. Leibniz kallade honom ”den ojämförlige Grotius”. Han var den främste företrädaren för naturrätten fram till Kant som försökte utplåna honom ur historien. Kant misskrediterade ju hela naturrättstraditionen.

 

Idag så hänvisas ibland till Locke som en grundare av naturrrättsfilosofin trots att flera naturrättsfilosofer fanns före honom. Inom statsvetenskapen så utgör den grotianska skolan medelvägen mellan den cyniska machiavelliska skolan och den idealistiska kantska skolan.

 

Medan Machiavelli och Hobbes menade att naturtillståndet var våldsamt och kaotiskt så grundade Grotius sina mänskliga rättigheter i naturen. Även kriget hade sina lagar och regler. Hobbes grundade i stort sett den sociala kontrakts teorin (även om Epikuros hade liknande tankar) som legitimerade ett faktiskt aktuellt tillstånd med ett fiktivt förflutet tillstånd. Och uteslöt något tredje alternativ. Hobbes influerade folk som Rosseau och Bentham som försökte göra nånting mindre mörkt än honom.

 

Jeremy Benthams idéer fick med tiden stor spridning. Han anses vara skaparen av den moderna utillitarismen och var också en av de första rättspositivisterna. Benthams viktigaste influens tycks ha varit Hobbes som han fick sin psykologiska egoism ifrån.

 

Kalvinisterna fängslade Grotius vid ett tillfälle och hans flykt i en låda är välkänd bland holländare. Grotius tog avstånd från kalvinisternas predestinationslära och hävdade istället människans fria vilja. Kalvinisterna anklagade honom för förräderi och resten av sitt liv fick han huvudsakligen spendera utomlands.

 

Hans böcker gav honom flera beundrare och Axel Oxenstierna gjorde honom till Sveriges ambassadör i Paris. Grotius är bl.a med som ambassadör och avslutar trettioåriga kriget. Drottning Kristina, som även ledde till Descates förtida död, kallar dock Grotius (1583-1645) till Stockholm. Upprepade stormar på Östersjön blir hans undergång.

 

Hans motto var hans familjs: Ruit hora – Tiden undflyr oss.