Allteftersom mer blir känt om historiska fakta, mer exakta uppgifter om olika sakförhållanden, så blir det möjligt att skapa bättre teorier om historiska händelser och t.o.m. att bygga bättre modeller, Historia har ju historiskt varit ett empiricentrerat och teorisvagt ämne. Detta håller nu på att ändras.
”Seshat: global history databank” samlar historiska data I en sammanhållen databas så att olika hypoteser kan köras mot data. Turchin försöker att på empirisk grund jämföra olika historiska förklaringsmodeller. Denna typ av historieskrivning med en utförlig empirisk databas och användandet av datamodeller där det går kallar Turchin för Cliodynamics. Det är ett försök att göra historia till en vetenskap i mera naturvetenskaplig mening.
Man tillämpar en dynamisk-system-ansats på samhällsvetenskaperna i allmänhet och på studiet av historisk dynamik i synnerhet. Termen ”cliodynamics” myntades 2003 när Turchin gav ut ”Historical dynamics: why states rise and fall.” Han har sedan dess gett ut ett flertal forskningsartiklar och populärvetenskapliga böcker.
För någon som inte letar speciellt efter cykler så har han ändå hitta en del. I ”War and peace and war” så beskriver han de tre viktigaste cyklerna och har säger att hans gäng alltsom allt har bevisat ca 30 olika slags cykler.
En cykel på 50-60 år som Turchin kallar för ”fäder och söner” handlar om krig och fred. Enkelt uttryck är varannan generation mer krigisk och varannan generation mer fredlig. Detta är alltså en av de tre cyklerna som han menar är enklast och tydligast att bevisa empiriskt på många olika ställen genom historien.
En annan cykel på 200-300 år kallar han för sekulära cykler och handlar om malthusianska fällor, när (lokal) överbefolkning leder till svält och andra följdkatastrofer. Även detta ganska vanligt förekommande genom historien.
En tredje cykel är på ca 1000 år, grovt räknat och handlar om livscykeln för en civilisation. Tittar man på civilisationerna genom historien så hamnar deras livslängd ungefär på något i den storleksordningen.
”Kan det betyda något att det politiska, andliga, konstnärliga varandet uppträder i en rytm på halvsekellång perioder i alla kulturer? Och de 300-åriga perioder som omfattar barocken, joniken, de stora matematiska systemen, den attiska skulpturkonsten, mosaikmåleriet, kontrapunkten, den Galileiska mekaniken? Vad innebär den enskilda kulturens ideala livslängd på ett årtusende, jämfört med individens 70 år?”
Spengler, Västerlandets undergång s.138f
”I am so tired of being dismissed as a cyclic guru…” -Turchin
Han menar att tidigare cykelteoretiker har utgått från filosofier, ideologier och fördomar medan han är en vetenskapsman som bara beskriver vad han råkar hitta.
”Cliodynamics is entirely different. Its roots are in nonlinear dynamical systems. We don’t go out looking for cycles; but we don’t shy away from them when there is robust evidence for them. In Structural-Demographic Theory, in particular, oscillations arise because of nonlinear feedbacks between different interacting components of the social system (state-level society). We model the postulated feedbacks mathematically and determine whether our intuition that they should lead to cycles is correct…” -
-Turchin
Turchin betonar att cliodynamik är en vetenskap som handlar om folkmassor, inte om enstaka individer. Han förnekar inte att enstaka sällsynta individer kan göra ett intryck på världshistorien – Djingis Khan, Alexander den Store, Napoleon – men dessa individer går inte att förutse eller göra någon vetenskap kring. Om man vill räkna med detta fenomen i uträkningarna så får man lägga till någon form av slumpfaktor. Mängder av människor är mer förutsägbara än vad individer är. I Endtimes så skriver han att ”all we need to know is group interests.” (Endtimes. s.630 i ebokversionen)
Tankegången att individen är överflödig i teorin är inte helt olik Platons påpekande att framstående individer förföljs i auktoritära stater eftersom de utgör ett hot mot regimen där, eller Spengler som menar att framstående individer kan försvaga kollektiven(!).
Turchin kritiserar samhällsvetenskapliga teorier som hävdar att människan är egoist och pekar istället på experiment som kommer fram till att en fjärdedel är egoister, hälften är ”moralister” och en fjärdedel är ”saints”. Han beskriver ett scenario där ”saints” anmäler sej frivilligt till ett nytt krig, moralisterna följer efter som ett lämmeltåg och tvingar till sist även egoisterna att ställa upp.
Undersökningarna som han hänvisar till kan tolkas enligt schemat prekonventionell, konventionell och postkonventionell moraluppfattning. Egoisterna tolkas då som prekonventionella, moralisterna som konventionella och ”saints” som postkonventionella. Man undrar lite grann var pacifister passar in i schemat, men det kanske inte har varit något stort problem genom historien.
Turchin slår ett slag för gruppevolution och menar att krig främjar kollektivism, viljan att offra sej själv för gruppen, eftersom detta stärker arméer. Det låter ju följdriktigt. Det innebär också att ju fler egoister i världen desto mindre risk för krig. Koestler skulle hålla med honom. Det finns ju en teori om att människan utvecklas både som art och som individ från prekonventionell moral, via konventionell moral och till postkonventionell moral. Enligt Turchins hypotetiska scenario så skulle detta innebära att mängden krig bara ökade genom historien allteftersom människan fick en högre moral!
Enligt Turchin så ökade först krigsoffren per capita i 5000 år och har efter det minskat i 5000 år. Har mängden egoister då börjat att öka igen? Eller var förändringen permanent så att mänskligheten nu är på väg mot ett postkonventionellt stadium?